måndag 24 september 2012

Jag har bestämt mig!


Vad är jag för en förebild? Nej, det här håller inte. Jag har bestämt mig jag måste göra nått med mitt liv. Jag vill bli nått. Jag vill kunna visa mina barn att titta vad som går att göra bara man arbetar hårt. Allt går bara man vill. Jag behöver bara hitta vilken väg jag ska gå, för någonstans ska jag, och nere ifrån kan man bara gå upp eller?

fredag 14 september 2012

Orättvist

Jag sitter här med ont i magen, och huvudet fullt av tankar. Det är inget roligt när ens situation får dem man älskar mest att må dåligt. Jag ska vara ärlig, jag känner mig maktlös och förvirrad. Jag vet inte vad jag ska göra. Livet är bara orättvist i bland.

tisdag 11 september 2012

Bli vuxen

Jag känner mig som ett 32 årigt barn som fastnat på vägen mot att bli vuxen. Jag säger inte att det är så, det är bara så jag känner just nu. Tänk dig själv att hur du än försökerså får du inget jobb. Ett jobb som innebär självständighet, försörja mina barn osv. Visst vi får saker och fungera här hemma ändå, för min man jobbar och sliter. Men att sitta och se på en annan vuxenmänniska som har allt det jag vill ha är inte heller lätt. Jag har gjort allt rätt, pluggat och försökt men nej. Jag stöter bara på motgångar och hinder på väg mot mitt mål. Visst jag är ju vuxen i den bemärkelsen att jag vet vad ansvar är osv. Jag ser till att resten av livet/min verklighet fungerar. Jag är ju vuxen på många plan då jag är mamma och fru. Men jag menar vara vuxen i arbetslivet och den verkligheten som kretsar kring det. Jag kämpar vidare för att med hopp i hjärtat någon gång få reda på vad det är jag ska göra eller bli när jag blir stor.

måndag 3 september 2012

En långfilm?



 När jag stod i duschen slogs mina tankar av att det känns som om jag är med i en långfilm. Att mitt liv är en långfilm. Det händer sak på sak på sak. I en film brukar man bygga upp en story och sen kommer den till sin topp och sen slutar allt lyckligt. Jag vill spola fram till mitt lyckliga slut, men så slog det mig...tänk om min story aldrig kommer till ett lyckligt slut. Tänk om min film slutar tragiskt? Nä fy! I mitt huvud är mitt liv en romantisk drama/komedi där allt är jobbigt men så kommer det till en vändning och det blir ett lyckligt slut. Jag antar att jag måste försöka tro, tro på att min story får sitt lyckliga slut.