En långfilm?

 När jag stod i duschen slogs mina tankar av att det känns som om jag är med i en långfilm. Att mitt liv är en långfilm. Det händer sak på sak på sak. I en film brukar man bygga upp en story och sen kommer den till sin topp och sen slutar allt lyckligt. Jag vill spola fram till mitt lyckliga slut, men så slog det mig...tänk om min story aldrig kommer till ett lyckligt slut. Tänk om min film slutar tragiskt? Nä fy! I mitt huvud är mitt liv en romantisk drama/komedi där allt är jobbigt men så kommer det till en vändning och det blir ett lyckligt slut. Jag antar att jag måste försöka tro, tro på att min story får sitt lyckliga slut.