Helénes kretslopp

Ett steg fram och två tillbaka. Jag måste bryta den onda cirkeln men det är inte lätt när man inte vet hur?

Energilös

Känns som om jag försöker göra allt för att fylla på min energi men inget hjälper det rinner bara av mig. I huvudet är jag pigg och vill så mycket men kroppen och orken följer inte. 

Portföljen

Jag har alltid drömt om vad jag ska bli när jag blir stor. Jag skulle ha ett jobb där jag kunde bära min portfölj, en sådan svart av läder som min mamma hade liggandes i klädkammaren.  Jag minns när jag och min syster lekte bland min mammas kläder som små, jag fann den ståendes bakom stövlar och kläder.  Jag minns att jag tog upp den och tittade på den, den luktade läder och den såg ut som om den hade varit med om en hel del. När jag blev större fick jag den av min mamma. Inte för att ha till ett jobb utan för att förvara mina teckningar i. Jag minns att jag även då tänkte att jag skulle ha den när jag blev stor och fick ett jobb. Jobb som en kände modedesigner, då skulle jag bära mina skisser i den eller så skulle jag bli en känd författare och bära mina manuskript i den eller så skulle jag bli en välkänd konstnär och fortsätta ha mina finaste teckningar i den, när jag skulle frakta dem till galleriet där jag skulle ha utställning. Jag har fortfarande kvar den fina portföljen som ser ut som om den har vart med om mycket mer än jag. Nu står den i en vrå i mitt vardagsrum, istället för att vara med om ännu fler spännande saker.

En trasig porslinsdocka

Jag yttrar ordet värk eller att jag har ont eller mår dåligt. Då känns det plötsligt som jag gjort nått fel och att jag blir straffad för det. Istället för att få en kram, en varm blick ett ömt ord om att det blir bättre, får jag en känsla av att jag ensam får ta hand om mitt. Jag får en tom blick som inte längre ser mig, och jag får inga ord bara tystnad. Tillsammans är vi starka heter det, men varför känner jag mig då undanföst och ensam? Jag känner mig som en trasig porslinsdocka som inte går att laga, som ingen vill leka med längre och som har blivit satt i ett hörn för att bli bortglömd. En docka för värdefull för att kasta bort men för ful och för trasig att ha på sin hylla.