För mycket

Känns som jag ska gå sönder på insidan. Jag vill så mycket men ibland räcker det inte bara att ha viljan. Jag har gått här o tänkt hela helgen. Jag har ont i magen hela tiden för att jag är så stressad över att jag inte hinner med. Jag har svårt att orka koncentrera mig på flera saker samtidigt. Det är svårt att plugga, fixa med familjen och sen ha ont hela tiden uppe på det. Jag tror ingen i min omgivning förstår vilken stress det är för mig med studierna. Det är nog så stressigt för någon som är normal men för någon som både har fibromyalgi, ledgångsreumatism, en förlossningsskada, ångest/panikångest och sen dyslexi uppe på det är det rena kaoset. Vissa dagar är det sån kortslutning och jag har sån panik inombords att jag inte ens klarar av att sätta mig och börja plugga. Då får jag dåligt samvete och skäms men jag kan fortfarande inte förmå mig att göra det. Jag är inte lat utan det känns som om jag  sitter insnöad i en stuga i skogen och kan inte ta mig ut. Jag försöker pressa upp dörren men det går inte. Ibland lyckas jag få upp en lite glipa men det är nätt och jämt att det går att kika ut än mindre ta sig ut. Nu står jag vid ett vägskäl, ska jag fortsätta på min väg eller ska jag ta en annan väg? Kanske leder den mig bort från allt?