Ingen hjärtattack

Det känns som om jag håller på att få en hjärtattack, men det är inte så. Mitt hjärta gör ont för att det är fyllt av skuld och skam. Skam över att stå här igen på tuta a. Hur bryter man ett kretslopp som mitt. Tårarna rinner och jag försöker drömma mig bort till en värld där jag är värd något, där jag har ett jobb och ett liv utanför min familj. Där jag är något mer än bara mamma och en otillräcklig fru. Detta gör jag för att jag ska slipp känslan av att inte vilja vara här alls. Känslan att det vore bättre om jag inte fanns här, för innerst inne vill jag ju vara här. Jag är bara så himla bitter och mentalt uttömd. Jag begär inte mycket allt jag längtar efter är att få ha ett liv utan tårar för att pengarna inte räcker till, ett liv där jag inte är en bromskloss utan istället är gaspedalen. Ett liv som jag är stolt över, för just nu är jag så långt ifrån det( om man bortser från vissa delar)som man kan komma.